Ortnamnet Värnamo var först känt som Warnnamo och nämndes först i skriftliga källor 1236–1238. Namnet Värnamo består av det fornsvenska ordet ”värn”, en äldre betydelse för skans och även hägnad och ändelsen ”mo” betyder sandig mark, ”sandslätt”, Värnamo – ”Hägnad sandslätt”.

Redan på medeltiden, liksom idag, sågs Värnamo som en viktigt knutpunkt där vägar möts och historiska källor säger att det redan då pratades om en marknadsplats i Värnamo. Detta tack vare att Värnamo grundades på ett mycket strategiskt läge intill Lagastigen och ovanför Lagans utlopp i sjön Vidöstern, vilket betydde att flera kommunikationsleder korsade varandra just här.

Värnamo blev en anhalt på vägen som sträckte sig upp över Jönköping, Linköping och Stockholm. Vid Runemo, vid den norra in- och utfarten, finns en runsten, och med dess placering finns en tydlig indikering på att det fanns en viktig kommunikationsled där redan på 1000-talet.

Gynnsamt geografiskt läge för en mötesplats

Här fanns viktiga vadställen över Lagan med enklare konstruerade övergångar i form av broar eller spänger i trä och även vadstenar som låg utplacerade för att underlätta passagen över ån. Med tanke på det gynnsamma geografiska läget och flödet av resenärer som medförde att området kring Åbron utvecklades till en mötesplats där handeln också växte fram, låg troligen den viktigaste övergången just här i närheten.

Detta medföljde även att en bebyggelse kring handelsplatsen växte fram och med flera av dessa betydelsefulla faktorer som marknadsplats, knutpunkt för resenärer och även de geografiska fördelarna som avsaknaden av samtida städer eller borgar i närheten innebar även att flera samhällsfunktioner koncentrerades till Värnamo.

Som ett geografiskt, administrativt, religiöst och ekonomiskt centrum och även som centralort för Finnveden samt Östbo och Västbo härader fyllde Värnamo en viktig funktion. Sannolikt så fanns det en socken med kyrka under 1200-talet och under 1400-talet kom det även till en lagmantingsplats för rättsliga och juridiska frågor.

En bebyggelse växte fram

År 1620 blev Värnamo en lydköping under inflytande av Jönköpings stad men trots begränsningarna för invånarna att själva bestämma över handeln, innebar reformen på sikt att en stadsbebyggelse växte fram i närområdet kring kyrkan, tingsplatsen och marknadsplatsen.

På historiska kartor från 1850-talet fanns bebyggelsen samt in- och utfartsvägarna till köpingen samlade. Kyrkan, gästgivargården, tingshuset och sockenstugan bildade ett mindre centrum och marknadsplatsens betydelse utgjorde fortfarande en viktig faktor för bebyggelsens expandering och befolkningstillväxten i köpingen. Vernamo Bodar, en ny bebyggelse, hade etablerat sig längs med de västra in- och utfartsvägarna mot Alandsryd och Västhorja.

Stationära marknadsbodar fanns längs med nuvarande Köpmansgatan och Boagatan som även fungerade som bostäder. Men även industrier som drevs med vattenkraft, exempelvis kvarnar och garverier fanns belägna inom köpingens gränser längs med Lagan.

Invånarna kunde själva besluta om köpingens utveckling

När Värnamo blev friköping 1860 innebar det att invånarna själva kunde besluta om handeln och senare under 1863 bildas Värnamo landskommun med administrativa rättigheter. Vid denna tiden bestod befolkningen av ca 300 invånare. Nu fastställdes den första planen för utveckling av köpingen. I anslutning till de gamla in- och utfartsvägarna lades de planerade kvarteren ut och den befintliga bebyggelsen infogades i planens rätvinkliga kvarter, och den genompasserande landsvägen bytte namn till Storgatan.

Kyrktorget och de omliggande kvarteren bildade tillsammans en historiskt betydelsefull plats i Värnamo. Här placerades de offentliga funktionerna med manifesterande byggnader som kyrka, tingshus och stadshus.

1871 bildade tätorten en egen administrativ enhet, kommunala stadgar upprättades för köpingen och 1875 uppfördes en ny och större församlingskyrka på samma plats som den föregående kyrkan. Då det nya tingshuset intill Kyrktorget invigdes 1906 förstärktes den administrativa tyngdpunkten av offentliga och religiösa byggnader i köpingen till kvarteret runt omkring.

Mellan åren 1877 - 1902 tillkom järnvägsnäten, vilket innebar att ett stationssamhälle utvecklades norr om köpingen. Nya byggnader och funktioner som järnvägsstation, post och järnvägshotell placerades nära järnvägsnätet vilka förbättrade möjligheterna med transporter av varor och tjänster och vilket i sin tur medförde att fabriksbyggnader för verkstadsindustrier och möbeltillverkning kom att förläggas i järnvägarnas sträckningar. Under denna period växte befolkningen till 3500 invånare, vilket skapade ett ökat tryck och behov för utbyggnad av fler bostäder.

Värnamo fick stadsrättigheter och utvecklingen tog ny fart

1920 var året då Värnamo fick sina stadsrättigheter och blev titulerad stad. När man under samma period införde två nya stadsplaner gavs förutsättningarna för de angränsande delarna i väster av Värnamo socken, Mossle och Västhorja, och även bebyggelsen runt järnvägen att förenas med köpingen. Det nya länslasarettet invigdes och under 1940- och 1950-talet utvidgades området med flera vårdbyggnader och personalbostäder inom det nya kvarteret Broarna i den norra delen av staden.

På norra sidan av Åbron fanns viktiga centrala platser för handel som Storgatsbacken och Köpmansgatan, och med ett näringsliv baserat på hantverk, industri och handel utvecklades Värnamo till en kommersiellt verksam knutpunkt för järnvägen.

På grund av markförhållanden med stora nivåskillnader begränsades möjligheterna att expandera staden åt väster och kommunikationslederna för transporter var anvisade till den smala och branta Klevaliden. Men när den nya viadukten invigdes 1935 öppnades möjligheterna upp och nya förutsättningar gavs nu för utveckla staden åt väster samt att bygga ett modernare vägnät med in- och utfartsvägar.

På 1940-talet sträckte sig stadsbebyggelsen från öst till väst med Ljusseveka, Rörstorp och Vråen i öster, till Trälleborg och Västhorja som utgjorde gränsen mot bebyggelsen i väster. Från söder sträckte den sig från Mossle och sjön Vidöstern till Margretelund i norr, intill dåvarande Riksväg 1.

Samtidigt bestod den administrativa tyngdpunkten med offentliga och religiösa byggnader i kvarteren runt Kyrktorget och Storgatan och där invigdes det nya stadshuset 1961 och polisstationen 1975. 

Staden expanderade och möjlighet till högre utbildning öppnades

Under 1960- till 1980-talet ägde en stor inflyttning till Värnamo rum. Befolkningen växte från
10 000 – 15 000 invånare. Detta medförde att flera större bostadsområden med lägenheter byggdes under denna period och i början av 1970-talet hade kommunen en målsättning med en ny bostadsproduktion där 40% skulle bestå av nybyggnation av småhus. Detta innebar att staden inte enbart bebyggdes och förtätades av höghus, utan även att nya stadsdelar och kvarter bestående av villor och radhus växte fram.

Samtidigt tilläts staden nu även att expandera åt väster, där nya moderna byggnader uppfördes i form av sjukhus och brandstation, och även i Mosslelund, medan Trälleborg och Västhorja expanderade bebyggelsen i form av bostäder och skolor. Sedan under 1990-talet byggdes även Gröndalsleden som en ny genomfartsled för att länka samman de befintliga in- och utfartsvägarna.

Mellan 1950- och 1970-talet invigdes de nuvarande Enehagskolan, Apladalskolan, Gröndalskolan och Trälleborgskskolan. Då Finnvedens gymnasium stod klart i slutet av 1960-talet öppnades möjligheten upp till en högre utbildning på hemorten för eleverna i Värnamo.

Kommunikationslederna och tyngdpunkternas förflyttelse

När E4an invigdes 1979 förflyttades tyngdpunkten för kommunikationslederna till den östra utkanten av staden, vilket även medförde en expansion av nya bostadskvarter med skolor, service och köpcentrum i Rörstorp och Vråen samt längts Malmövägen och Växjövägen. På 2010-talet har även stadens tyngdpunkt expanderat åt öster. Detta tack vare att funktioner som Bredasten och Vandalorum har tillkommit.

Etableringen har inneburit att den nya stadsdelen fått en viktig betydelse för olika verksamhetsområden, ett konstmuseum, flera större företag och framväxten av en ny stormarknad med större butikskedjor. Området finns i direkt anslutning till viktiga kommunikationsleder som E4an och länsväg 127. På längre sikt ingår även den planerade sträckningen av det nya höghastighetsspåret med ett nytt stationsområde på området.

Stadens expansion har skett över olika markanvändningar så som åker, äng, betesmark och skog. Framväxten från 1950-talet har inneburit att en allt större andel odlingsmark har tagits i anspråk, särskilt i den västra delen, Mosselund och Västhorja. I norr avstannade expansionen i samband med att Riksväg 1 betydelse som viktig kommunikationsled ersattes av E4an öster om staden. I söder har sjön Vidöstern inneburit ett hinder för expandering. Samtidigt finns de största sammanhängande grönytorna kvar i mellan staden och den östra sidan om Lagan ned till sjön Vidöstern. Det stadsnära parkområdet Apladalen utgör sedan början av 1900-talet en grön oas inne i staden. I Västhorja och söder om Apladalen finns fortfarande större grönytor av hagmark och åkermark.

Värnamo bibehåller sin drivande karaktär

Staden har till stora delar behållit sin karaktär som en villastad med offentliga byggnader och handels- och kontorsbyggnader i centrum. Det finns fortfarande en stor del variation av villabebyggelse och tvåfamiljshus i närheten av den äldre köpings centrum. Värnamo har även bibehållit sin historiska funktion som ett regionalt handelscentrum med en väl utvecklad centrumhandel. Längst de äldre marknadsgatorna finns större fastigheter omväxlande med affärs-, kontor- och bostadshus. Flervåningshus med lägenheter är koncentrerade till olika kvarter och stadsdelar som Vråen, Trälleborg och Doktorsområdet. Flera industriområden är lokaliserade till in- och utfartsvägarna och externa köpcentra har växt fram utanför bebyggelsen vid in- och utfarterna vid Bredasten i söder och Vitarör i väster.

Värnamo har varit stort beroende av tillgång av tillverkningsindustrier och som handelscentrum. Men investeringen och invigningen av Gummifabriken har och skapar nya möjligheter för staden att utvecklas i flera riktningar. Samverkan mellan kommunen, kultur, näringslivet och Campus har gett och fortsätter att ge nya möjligheter för högskoleutbildningar och för nya företag och branscher att utveckla staden i framtiden.